glamorousmysterious

Okej detta blev lite svårare än den förra. Alltså det finns tyvärr väldigt mycket som jag hatar och här nedanför nämner jag TRE av dessa saker med lite längre redovisningar om varför jag hatar just detta.

Det är nästan lika illa som att bli mobbad fysiskt för det räcker för att man ska kunna känna att man inte duger. För vissa räcker det med ytterst få grejer för att man ska kunna känna det. Jag tycker att jag upplever det i skolan väldigt ofta om inte nästan hela tiden. När man kommer dit, sätter sig ner och när det finns fler i rummet som kanske pratar med varandra och som känner varann och är vänner osv. Jag menar inte att främlingar ska börja snacka med mig och bete sig som att vi vore värsta bundisar. Jag menar bara det att ibland kan ett enda ynka litet "hej" förändra väldigt mycket. Man känner att man existerar. Att man har betydelse och att det finns nån som bryr sig. Folk är så himla egoistiska och jag tycker att man borde vara snällare mot varandra.

Det är också en sak som jag stör mig på otroligt mycket. Känslan av att bli helt jävla utstirrad av en främling är väldigt jobbigt och jag brukar känna mig illa till mods av det. Det är helt okej när någon kollar och ler för då känner man sig mer lugn. Då tänker jag att "äh, det är ingen fara" men när nån tittar med en blick av tomhet däremot då känns det inte alls bra. Häromdagen när jag satt i bilen medans mamms tankade på med bensin så var det en blond tjej i min ålder som stod utanför bilen och glodde på mig som om hon sett ett spöke. Vad är grejen med det? det är ohyffsat att göra så tycker jag. Jag kände inte henne jag hade inte ens sett henne förr men ändå tittade hon på mig när hon gick förbi ett par gånger av nån anledning. Ofta man tittar in i nåns bil och dessutom söker ögonkontakt? fan så jävla jobbigt. Det gör att jag känner mig hur ful och dum som helst.

Det tycker jag också är något som är hur jobbigt som helst!

Visst att det kan finnas mycket trängsel bland mycket folk det fattar jag också men jag har varit med om det att när man stått lite diskret vid sidan om en stor folkgrupp så har det i alla fall kommit nån och knuffat undan mig utan att ens fråga om jag kunde akta mig eller så, en gång fick jag till och med ett blåmärke på sidan när det var en två meter lång och ganska storväxt man som skulle förbi. Full fart framåt gubbstrutt och strunt i andra bara, visst gör det... Nej men alltså seriöst hur svårt kan det vara att be om att få komma förbi?