Finaste grisen.



Min älskade lilla grishund! the one and only.
Alltså, jag vet att vi förmodligen kommer behöva hitta ett nytt hem till henne snart. Jag hoppas det bara blir tillfälligt,  för jag vill verkligen inte sälja henne men vi får se hur det blir jag får väl helt enkelt ta vara på den tid som jag har med henne nu :/
Konstigt ändå, hur man kan fästa sig så mycket vid ett djur. Det blir så personligt och det är som att man lär känna varann och det är så häftigt när man lär sig tyda hundens språk, när man förstår vissa saker som man bara fattar hund och ägare emellan, Trixie är verkligen en unik varelse med massor av karaktär. 
 

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (det är bara jag som ser)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

RSS 2.0