glamorousmysterious

Jag saknar Trixie galet mycket. Förresten, jag såg att inläggen dök upp i fel ordning här sist jag bloggade. Fattar inte varför, det skulle i vilket fall som helt inte vara så. Hoppas det inte förvirrar någon :)

Men ja, jag saknar skitungen, väldigt mycket....Jag trodde faktist inte att det skulle vara så jobbigt att lämna bort henne, jag tänker ju att detta är för hennes bästa, vi hade ingen möjlighet att ha henne kvar hos oss eftersom vi bor i lägenhet nu, dessutom på tredje våningen där det inte direkt finns natur runt om, och hon är en riktig energiknippe som kräver massor med aktivering och eftersom jag har mycket med skolan, och mamms mycket jobb och så, så kunde vi helt enkelt inte ha henne men jag saknar henne i alla fall, den hon är med hennes underbara personlighet. Har aldrig träffat på en så personlig hund, hon brukade sitta uppe i mitt knä, trots att hon väger ca 22 kilo, och då försökte hon verkligen klättra upp själv bara för att sitta där, det kunde vara under middagen eller när jag satt med laptopen någonstans eller bara helt apperopå, och när jag var ledsen var hon den allra bästa trösten. Hon kunde till och med yla av oro och göra vad som helst för att få bort det ledsna, och på kvällen när jag skulle sova brukade hon alltid lägga sig brevid och ta upp all plats, och hennes sovstil var väldigt unik för hon brukad alltid ha tassarna rätt upp i luften, när hon låg på rygg. Helt underbart söt, och jag vill inte prata på såhär för då får jag nån skum känsla av att hon är död, och så är det ju alls inte

Jag får helt enkelt fortsätta tänka på att hon har det bra med den nya familjen som verkar jätteengagerade, och som har tid för henne för vad jag än tycker så är det viktigast av allt.

.
Ingen fin bild, jag vet. Men va fan, jag orkar inte bry mig om det nu. Saknar vovven!!!!