22 november
Dags att blogga igen då.
Har haft en helt okej dag. Kunde såklart varit bättre men så är det om alla dagar just nu. Har mycket funderingar om saker och ting. Det är konstigt hur saker kan förändras på så kort tid. Ändrade familjeförhållanden, flytt, känslor överhuvudtaget. Jag antar att man har både upp och nedgångar livet ut. Jag vill bli vuxen istället för att vara sådär mitt emellan, det är tråkigt att vara 15 år. Känns som en evighet till nästa födelsedag, men jag vet inte jag kanske vill bli yngre när jag blir äldre, vissa kanske tycker att det är tråkigt att vara unga och när dom blir äldre ändrar dom åsikter och vill bli yngre igen. Men just nu, så tycker jag att det är rätt meningslöst att vara jag här och nu.
Året har gått jätte fort men jag har endå (Vet fortfarande att det stavas "ändå" men det är en ren reflex som gör att det blir "endå")***
men jaja saksamma. Året har gått fort men jag är hyffsat nöjd över en del grejer. Det kunde blivit bättre. Och ännu sämre. Svårt att säga. Det är alltid ödet som avgör om nånting blir bra eller inte. Man kan inte styra upp allting själv.
Jag var i Hörby innan. Typ handlade och lite sånt random. Ingenting viktigt egentligen.
Pallar typ inte med skolan fast jag vet att det går åt helvete men man kan alltid lösa det på ett eller annat sätt i efterhand jag känner på mig att allt går bra i alla fall. Jag är motiverat till att plugga men jag har verkligen supersvårt för att vara just i skolan. Det är rektorn och lärarna i skolan som inte förstår mig och hur jag fungerar. Det står på skolans hemsida att man arbetar individuellt där. Skulle fan inte tro det. Mig behandlar dom som en fluga. Det är förvisso inte mitt problem. Det är jag som är problemet. Jag har mer eller mindre tappat orket på att gå dit. Det är mycket svårare än jag kan beskriva, det känns som att kliva in i en annan dimension, andra i min ålder väsnas. Skriker och klättrar på väggarna och svär hela tiden och röker och super och är vilda som galningar. Så uppfattar jag det i alla fall. Jag har filosofiskt tänkande. Jag sitter tyst hela dagarna med huvudet överfyllt av tankar. I skolan är det ljust och stimmigt och stökigt. Jag får ångest så fort jag kommer dit. Jag vill vara själv. Så jag kan skriva, plugga och komma ihåg. Det funkar inte i skolan, men det hjälper inte att jag försöker få fram mina åsikter. Det är som att tala till väggar.
En bild. På mig. Ingenting speciellt alls. Webcam bild bara. Är trött som satan och allmänt blä. Jag tror det syns att jag inte känner mig på topp...
Har haft en helt okej dag. Kunde såklart varit bättre men så är det om alla dagar just nu. Har mycket funderingar om saker och ting. Det är konstigt hur saker kan förändras på så kort tid. Ändrade familjeförhållanden, flytt, känslor överhuvudtaget. Jag antar att man har både upp och nedgångar livet ut. Jag vill bli vuxen istället för att vara sådär mitt emellan, det är tråkigt att vara 15 år. Känns som en evighet till nästa födelsedag, men jag vet inte jag kanske vill bli yngre när jag blir äldre, vissa kanske tycker att det är tråkigt att vara unga och när dom blir äldre ändrar dom åsikter och vill bli yngre igen. Men just nu, så tycker jag att det är rätt meningslöst att vara jag här och nu.
Året har gått jätte fort men jag har endå (Vet fortfarande att det stavas "ändå" men det är en ren reflex som gör att det blir "endå")***
men jaja saksamma. Året har gått fort men jag är hyffsat nöjd över en del grejer. Det kunde blivit bättre. Och ännu sämre. Svårt att säga. Det är alltid ödet som avgör om nånting blir bra eller inte. Man kan inte styra upp allting själv.
Jag var i Hörby innan. Typ handlade och lite sånt random. Ingenting viktigt egentligen.
Pallar typ inte med skolan fast jag vet att det går åt helvete men man kan alltid lösa det på ett eller annat sätt i efterhand jag känner på mig att allt går bra i alla fall. Jag är motiverat till att plugga men jag har verkligen supersvårt för att vara just i skolan. Det är rektorn och lärarna i skolan som inte förstår mig och hur jag fungerar. Det står på skolans hemsida att man arbetar individuellt där. Skulle fan inte tro det. Mig behandlar dom som en fluga. Det är förvisso inte mitt problem. Det är jag som är problemet. Jag har mer eller mindre tappat orket på att gå dit. Det är mycket svårare än jag kan beskriva, det känns som att kliva in i en annan dimension, andra i min ålder väsnas. Skriker och klättrar på väggarna och svär hela tiden och röker och super och är vilda som galningar. Så uppfattar jag det i alla fall. Jag har filosofiskt tänkande. Jag sitter tyst hela dagarna med huvudet överfyllt av tankar. I skolan är det ljust och stimmigt och stökigt. Jag får ångest så fort jag kommer dit. Jag vill vara själv. Så jag kan skriva, plugga och komma ihåg. Det funkar inte i skolan, men det hjälper inte att jag försöker få fram mina åsikter. Det är som att tala till väggar.
En bild. På mig. Ingenting speciellt alls. Webcam bild bara. Är trött som satan och allmänt blä. Jag tror det syns att jag inte känner mig på topp...
Kommentarer
Trackback
