17 januari, REDAN :O

Då skulle jag blogga också, då ju. Fast jag har alls ingen insperation till det, ärligt. Livet fortsätter helt enkelt, har en del saker pågång men just nu handlar det om att komma på plats ordentligt i lägenheten. Kan visa i morgon hur mitt rum ser ut för det börjar få fason, visst det är inte helt klart. Gardiner och ny matta fattas, och lite annat smått som jag själv tycker att jag måste ha. Jag trodde jag skulle dö innan, för gissa vad!? Jo, jag får inte ha mina Tokio Hotel affischer på väggarna!!??!?!?!? .__. För i helvete. För det första, det är glasfiberväggar, vilket innebär att tapeten omöjligt kan lossna, och för det andra så tycker jag att färgen på väggarna är ful och för det tredje så är dom inte så jävla fräscha. Ser typ ut som att någon målat om, fast misslyckats så det syns att det funnits en annan färg under till. Jag tror faktist inte att det kan funka, jag kommer förmodligen sätta upp dom i alla fall. Fick ett erbjudande om att kanske ha en stor anslagstavla där jag kan sätta upp mina "favoritpostrar" men grejen är ju den att alla är lika ovärderliga för mig så det går bara inte. Fan vad jobbigt! Man kan alltså INTE bestämma en sån störtlöjlig grej åt någon annan. Får man ens göra det, kan ju tillägga att det är någon som INTE bor där som anser att jag inte ska ha dom uppe.... Visst, då kan ju jag sticka hem till dom och plocka ner deras tavlor för att jag tycker att det är opassande. HAH där fick dom ;)
Okej jag är faktist lite sur på ett smått ironsikt vis ändå, dessutom aningen glad för endorfinerna går på överflöd nu när jag sett en megasuperduper söt bild på killen jag är upp över öronen förälskad i. Blir så konstigt glad, jag svär på att det är bästa känslan.

Sen så finns det inte så mycket mer att tillägga om idag. Skolan var helt okej, har påbörjat en del saker. Behöver bara fortsätta för att få det färdigt. Smart resonemang, wasn't it?

Nu ska jag snacka med min fina saknade kompis på msn och sen så ska jag duscha, och slutligen gå och lägga mig.

Och ja, den här var läskigt god efter att man gått över 4 kilometer orealistiskt fort bara för att hinna fram till någonting som egentligen var helt oviktigt.. Hmmm

 

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (det är bara jag som ser)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

RSS 2.0