Kärlek....Eller?
Jag är konstig. Alltså visst, jag är lika mycket människa som alla andra men det finns ju saker som jag tycker är väldigt speciella med mig själv. Något som jag ibland stör mig på, men som jag ändå står för är att jag ALLTID bara attraheras av äldre män. Det är jättekonstigt, eller jag vet inte. Kanske är det inte så jätteannorlunda ändå, men jag är bara snart 16 år och därför tycker jag det är knäppt. Det är ju framför allt inte något vidare bra. Jag tror egentligen att jag alltid tyckt som jag gör, när jag blir "kär" så är det i första hand pågrund av karisma & personlighet och när man träffas/ser någon i verkliga livet så märker man ju om man kanske känner sig lite extra pirrig eller inte, av människan i fråga. (Jag syftar inte på någon speciell) men jag håller ganska låg profil gällandes vad jag tycker eftersom jag fortfarande är så ung. Det är ju helt ok att känna viss dragningskraft till en människa men såklart att där finns gränser, så är det bara. Folk brukar rent generellt tycka det är väldigt negativt när unga tjejer attraheras av äldre män, visst är det väl så? Men känslor är känslor, och så kommer det förbli.
Jag tror egentligen att jag bara känt den här känslan av kärlek en enda gång och då kändes det extremt mycket. I början var jag så nervös så att jag i princip satt skakade av någon slags panikkänsla, eller jag vet inte. Klar jag som yngre känt att vissa personer är "snygga" men jag går verkligen inte efter sånt nu. Gällandes en relation, så bryr jag mig nog mera för om man vill få ut någonting av relationen så är för mig, personkemi väldigt viktigt man ska ju liksom trivas tillsammans, kanske ha något gemensamt, men ändå ska man ju vara olika för att kunna matcha varann, tycker jag. När det gäller mer oseriösa ting, jaa ni kanske vet vad jag syftar på där..? Då spelar det mindre roll enligt mig.
En sak som kanske låter jätteknäpp är att jag sätter väldigt låga krav på hur jag vill att en man ska vara, eftersom jag själv har jättedåligt självförtroende, och anser att jag är jätteful, så varför ska jag då bry mig sånt. Kärleken är ju blind! Det är bara att konstatera.
Men nu tycker jag att jag gått och blivit helt tossig i huvudet. Jag har skrivit det innan men nu har jag en crush på Anders från Galenskaparna & After Shave. Känns mindre bra, såklart. >;
Han är född 1956. Jag är född 1996. Räkna ihop det och fatta varför det känns väääldigt fel...Errrhm...
Aaa, och detta avslutar vi med att säga att jag är knäpp i skallen.
Jag tror egentligen att jag bara känt den här känslan av kärlek en enda gång och då kändes det extremt mycket. I början var jag så nervös så att jag i princip satt skakade av någon slags panikkänsla, eller jag vet inte. Klar jag som yngre känt att vissa personer är "snygga" men jag går verkligen inte efter sånt nu. Gällandes en relation, så bryr jag mig nog mera för om man vill få ut någonting av relationen så är för mig, personkemi väldigt viktigt man ska ju liksom trivas tillsammans, kanske ha något gemensamt, men ändå ska man ju vara olika för att kunna matcha varann, tycker jag. När det gäller mer oseriösa ting, jaa ni kanske vet vad jag syftar på där..? Då spelar det mindre roll enligt mig.
En sak som kanske låter jätteknäpp är att jag sätter väldigt låga krav på hur jag vill att en man ska vara, eftersom jag själv har jättedåligt självförtroende, och anser att jag är jätteful, så varför ska jag då bry mig sånt. Kärleken är ju blind! Det är bara att konstatera.
Men nu tycker jag att jag gått och blivit helt tossig i huvudet. Jag har skrivit det innan men nu har jag en crush på Anders från Galenskaparna & After Shave. Känns mindre bra, såklart. >;
Han är född 1956. Jag är född 1996. Räkna ihop det och fatta varför det känns väääldigt fel...Errrhm...
Aaa, och detta avslutar vi med att säga att jag är knäpp i skallen.
Kommentarer
Trackback
