glamorousmysterious

Jag vet att inte jag är den snyggaste människa på jorden och jag försöker verkligen inte vara det heller. Jag börjar sakta men säkert inse vem jag är och vad mitt mål är det är inte alls lätt att passa in. Jag har jätte dåligt självförtroende och jag har alltid sett ner på mig själv och jag är en riktig ensamvarg. Men varför ge upp bara för det? jag är inte vuxen ännu men jag har väldigt långsiktigt framtidstänkande för hur jag vill att mitt liv ska bli. Tiden går hela tiden och man måste hela tiden ta vara på det man har och vad man kan få. Jag har ganska svårt att känna mig accepterad men vafan sålänge man är sig själv och står för sina åsikter så ska man inte låta någon trycka ner en. Alla har dåliga dagar och man kan inte alltid kräva allt av någon annan.

Ibland gör jag saker som jag ångrar jävligt mycket men det har bara varit nån slags skydsmekanism mot att bli utanför när jag känt mig ledsen och ensam som jag tyvärr gjort många gånger i mitt liv eftersom jag valt att vara utan vänner när jag inte behövt det enligt mig själv men jag ångar nästan allt jag gått miste om i mitt liv för att det inte finns fler chanser att få för dom misstag som redan begåtts jag kan inte spola tillbaka tiden och ingen annan heller men i mina tankar ber jag folk om ursäkt för all min dumhet och för allt som jag gjort när jag varit för dum för att tänka först och sen göra saker det finns ingen mening i att utnyttja folk och kasta bort tid på sånt som inte är viktigt. Man lever en gång och man ska ta vara på alla de viktiga tillfällen i sitt liv och ha roligt så gott det går. Jag mår som bäst när jag är på teater för att det är min hobby jag har liksom aldrig haft fler intresse och nu är jag galet kär i helt fel person men det finns inte så mycket att göra åt det. Jag vill inte att det "går över" heller för jag lär mig istället av de misstag jag gör men jag vet ju fortfarande inte vad jag får ut av det. Jag vet hur jag vill leva mitt liv och detta är en del av det. Jag har varit så deppig och för ett par år sen så ville jag ge upp helt och hållet men det har jag inte gjort för istället ser jag framåt och längtar efter alla utmaningar som kommer närmare och närmare. Jag är en egen individ. Jag har åsikter och tankar och jag är emotionell och bryr mig om andra och jag är godtrogen mot alla. Även om jag gjort dumma saker men vem har inte gjort det nån gång i sitt liv?