glamorousmysterious

Idag är det en sån dag när alla tankar snurrar runt som en virvelvind i huvudet på mig, jag pratar så sällan om mina känslor fast än jag kanske borde göra det förr brukade jag skriva av mig ganska mycket om hur jag känner och vad det är som händer men just nu är det några grejer som är extra speciella, det skulle kännas bäst om någon skulle kunna ta sig tid och lyssna på mig... Jag är trött på alla missförstånd, det leder ju ingen vart. Jag är fortfarande väldigt osäker och har växt fast i min tro om att jag är helt misslyckad när jag samtidigt inte vill tänka så, det är andra som fått mig att tro det när jag var yngre när jag var alldeles för lätt påverkad men nu har jag ju ambitioner och tror på vad jag vill och det stärker mig men det går ju inte särskillt snabbt jag tror inte att det är möjligt att man bara kan vända om tankarna och fortsätta som att ingenting har hänt, jag hoppas, önskas, vill, och tror.

Hur vet man om man duger och vad innebär det att vara perfekt? hela världen är nerdränkt i photoshop och reklamtrick, man säger ju att skönheten sitter i betraktarens ögon men jag har aldrig nånsin fått det klart för mig att jag duger som jag är ingen har sagt så till mig på riktigt liksom och även om jag bara är 15 år så vill man ju veta att man har värde. Det är ju inte alls samma sak när man hör det från ens föräldrar! >.<
Jag är lugn och stillsam och ganska tyst men jag är inte blyg bara för det, fast man kanske uppfattar mig så?
När man gillar någon kanske man funderar mera, och tror att alla chanser är över? inte vet jag, men detta har inte med den personen att göra, det är bara vanliga tankar kring allt.... Men OM någon läser denna text och bry sig så är jag jätte tacksam!